En solig sommardag träffar vi Malin Suneson, Projektchef inom Lumire och Örjan Spansk, Kommunekolog inom Luleå kommun vid natursköna Mjölkuddsstranden för att höra mer om hur stora infrastrukturprojekt kan samverka med hållbarhetskrav och riktlinjer. Inom Lumire har vi arbetat med vatten- och avloppsprojektet Östra länken i snart tio års tid, och kommer att fortsätta arbetet ett antal år till. Men hur gör man för att klara av vatten- och avloppstekniska krav, ekonomiska krav och att vara kostnadseffektiv och samtidigt se till så att vår miljö inte tar alltför mycket skada? När viktiga parametrar står mot varandra – hur ser då lösningen ut?
Malin Suneson, berätta om Östra länken-projektet – vad är syftet?
– Vi tryggar vatten- och avloppsförsörjningen för Luleå idag och hundra år framåt. Vi vill göra det möjligt att bli betydligt fler invånare. Rent konkret innebär det att hela vårt vatten och avloppssystem får en ny ryggrad – som förgrenas och förstoras, som byggs ut och förlänger under vår stad.
Vilka riktlinjer har varit viktiga att hålla när det gäller att vara så varsam som möjligt gällande natur, djur och miljö?
– Det första är att identifiera om det finns höga värden där vi ska gå fram. Det är inte alltid det är så. Vi arbetar i projektgrupper där medlemmarna har olika perspektiv och kompetenser. Projektgruppens sammansättning styrs av vad som ska utföras och vilka områden som berörs. Exempelvis kan en projektgrupp bestå av projektledare, vatten och avlopps-ingenjörer, trafikingenjörer, landskapsarkitekter och, om området har höga naturvärden, kan även kommunekolog ingå. De gyllene kompromisserna kommer man sällan på ensam på kammaren, det gör man tillsammans. Som projektledare och projektchef har jag arbetat för att låta de olika projektmedlemmarna ta sin plats och utrymme. Det ger både värdefull kunskapsväxling och kvalitativa lösningar, när projektgruppen ser på frågorna ur varandras perspektiv.
Lagar, regler och samråd med parter som länsstyrelsen är viktiga att upprätthålla. Hur har detta arbete sett ut?
– I ett utredningsskede av ett projekt tar vi i regel hjälp av miljökonsulter för att identifiera tillstånd, lov och dispenser och liknande som behövs – helt enkelt vad krävs för en lovlig start? Vi samråder med länsstyrelsen och Luleå kommuns miljö- och byggavdelning och kommunekolog för att visa upp vad vi ska göra, vilken sträcka som är aktuell och så resonerar vi om vilka tillstånd och liknande som kommer att behövas. Det är också alltid viktigt att i tidigt skede ta reda på hur lång tid något tar gällande att få ärendet godkänt, vilket kan variera stort, förklarar Malin Suneson.
Förutom de lagkrav som finns, har projektet egna mål och direktiv?
– Ja, det har vi. Exempelvis hade vi ett mål när vi arbetade med projektet vid Mjölkudden och Tuna strand, där vi poängterade att vi ville utveckla och bevara utvalda höga naturvärden. Just denna sträcka fanns det en naturvärdesinventering och en ornitologisk inventering, för att se vilka fågelarter som fanns och deras häckningsperioder. Det ledde till att vi fick restriktioner i tid på en del av sträckan.
Finns det exempel på intressekrockar och hur har dessa hanterats?
– Absolut. Det är vanligt med motstående intressen, men det handlar om att vidga perspektiven hos alla i arbetsgruppen. Att projektgruppen förstår varandras perspektiv och kompetens. Ibland använder vi verktyg som exemplevis multikriterieanalys som kan vara bra att använda de gånger det finns många olika parametrar att hantera. Den långsiktiga kostnadseffektiviteten är mycket viktig för oss. Att inte behöva gräva upp ledningarna på mycket länge. Då spelar flera faktorer in, så som exempelvis materials livslängd och framtidsplaner. Att vi placerar ledningar och rör på ställen som möjliggör för utveckling av ett område, inte bara vad gäller vatten och avlopp. Det hade kunnat ge begränsningar för en framtida stadsutveckling. Ekonomi och miljö – jätteviktiga aspekter som måste vägas mot varandra. Det får inte bli oproportionerligt dyrt. Hållbarhet handlar om sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter och man kan inte bara välja ett av dessa ben när det handlar om stora infrastrukturprojekt som Östra länken, säger Malin Suneson och Örjan Spansk, Kommunekolog lägger till:
– Som kommunekolog måste man bevaka naturfrågorna och risken finns att man får jobba reaktivt. Det är egentligen ingen större skillnad förutom att det är så mycket fler frågor att hantera just nu och allt går fortare.
Ja, Luleå vill växa. Hur säkerställer vi att vår natur och vår miljö hänger med, och inte får ta alltför mycket skada på vägen?
– Varje litet ingrepp för sig är kanske inte så farligt, men alla tillsammans kan göra stor skada och påverkan och har förändrat hela landskapet. Samtidigt vill vi kanske bygga fabriker som ska lösa stora problem, som är till nytta för stora delar av världens befolkning. Det finns en risk att man ser naturen som något som vi människor har rätt till, att göra anspråk på och så ser vi inte att vi sågar av den gren vi själva sitter på. Frågan är om – och hur mycket – vi är beredda att ändra våra beteenden, säger Örjan Spansk angående att overshoot day (det datum då vi förbrukat jordens resurser för hela året, reds. anmärkning)tar plats allt tidigare för varje år.
Hur får man med sig människor; hur öka förståelsen?
– Att få folk att förstå att vi är alla en del av ekosystemet. Här ingår betydelsen i att bevara arter. Sedan finns det klimatförändringar, och där blir det alltfler som ser det uppenbara i torkor och översvämningar och så kanske någon undrar: vad spelar det för roll vad jag gör? Men det gör det, vi kan alla vara med och påverka och vi kan ju heller inte skjuta över problemet till någon annan. Ett tips till oss alla, som individer är att tänka till innan hur vi agerar och vårt beteende. Man kan ju alltid bara ta ansvar för sig själv, säger Örjan Spansk fortsättningsvis.
När det gäller Östra länken, vilka reflektioner har ni idag?
– Det har varit en lång process och när det startade var det som att något hände: att inte bara planera ledningsförläggning ur vatten och avloppsperspektiv, utan man började väga in andra aspekter, som naturvärden och en långsiktig hållbarhet. Det handlar om att mentalt förstå olika tidsperspektiv. Om en stärkt hänsyn innebär att anläggandet av ledningarna tar något längre tid, några veckor, så borde det inte ha någon betydelse sett till de värden man ska värna om. Tallarna ska leva i många hundra år. Vi har varit flera som varit med i arbetet och visst har det varit en helt del intressen som stått emot varandra. Jag har också blivit väldigt glad när jag sett att förväntningar har infriats och att man lyckats genomföra kloka lösningar, säger Örjan Spansk och Malin Suneson lägger till:
– Det är en komplex fråga, vad som ska värderas högst. Luleå kommuns Vision 2040 ger övergripande riktningar, likaså översiktsplanen och villkor i tillstånd, anmälningar och dispenser och liknande ger förutsättningar som ska följas. Och den långsiktiga kostnadseffektiviteten. Vi bygger en attraktiv stad, som är hållbar över tid.
Till sist Örjan Spansk – vilken förändring ser du gällande attityder?
– Sett över en längre tidperiod har det blivit bättre gällande att se till miljöfrågor och hållbarhet, det handlar kanske om både en generationsväxling men också högre kunskap. Tidigare kunde jag mötas av ett ”fnysande”, att vad ska det spela för roll vad vi gör med ett träd? Dessutom har lagförändringar och en samhällsförändring skett. Trots att det egentligen inte är någon ny kunskap.